Första steget är inventering. Vilka agenter och verktyg används, även individuella, vilka system har de access till, och hanterar de PII. Andra steget är åtkomststyrning. Minsta privilegium, tydliga regler för vad som får skickas till externa tjänster och kontrollpunkter för känsliga beslut, till exempel segmentering, export av kunddata och claims. Tredje steget är spårbarhet. Logga agenters actions och beslut så att det går att revidera vad som hände, varför det hände och vilket resultat det gav. Utan spårbarhet är det svårt att både säkra compliance och att förstå om agentifiering faktiskt förbättrar produktivitet och kvalitet.